För lite mer än en vecka sedan bytte vi till sommartid och nu kan man verkligen säga att växtsäsongen är i full gång. Palettbladen växer snabbare än man hinner klippa ner dem, sticklingsbyten organiseras var och varannan helg och växtbutikerna levererar godbitar på löpande band. Men! Med många nya växter i omsättning är risken större att komma hem med ett riktigt måndagsexemplar – och det är så himla tråkigt när det händer. Som tur är går det med lite kunskap att identifiera ett potentiellt ”misstag” och undvika att köpa grisen i säcken.
Första kontrollen: getögat
Om man är i butik eller på sticklingsbyte och får syn på en spännande växt kan man först och främst göra en helhetsbedömning. Jag brukar börja med att kika på växtens generella skick: är bladen hela och fina? Spänstiga eller slappa? Finns det konstiga fläckar på stammen, märkliga färgskiftningar eller en massa flugor som kryper runt i jorden? Även om man inte har speciellt mycket erfarenhet av att sköta om krukväxter brukar man instinktivt kunna avgöra om en planta mår bra eller inte. Titta efter spänstiga växter med hela fina blad, och gärna nya skott om det finns. Stora no-no’s på min lista är:
• Växter med slokande blad och/eller många döda blad eller grenar nere i krukan.
• All typ av synlig ohyra.
• Blad som ser skadade eller missfärgade ut. Gult, brunt och vitt är inget att hänga i julgranen!
Andra kontrollen: förstoringsglaset
Om växten passerade getögetestet är det dags för nästa steg: en full kroppskontroll! Nu ska allt kollas, från nyaste skott till äldsta rottipp. Enklast är det om man antingen arbetar sig nedifrån och upp, eller uppifrån och ner. Det viktiga är att verkligen ta sin tid och me-ti-ku-löst kolla varje vrå och krypin där någon ovälkommen gäst skulle kunna husera. Låt oss dela upp kontrollen i tre olika delar:
🌿 Bladen och blommorna
Låt oss börja högst upp på växten. Som tidigare nämnt ska bladen vara i bra skick, alltså utan hål, färgskiftningar eller fläckar. Kolla runt efter bruna eller gula blad – i vissa fall tyder det på dålig skötsel (lätt att lösa), men ibland ar orsaken köldskada eller ohyra (mycket svårt att lösa). Håll även utkik efter vit beläggning på bladen (mjöldagg). Sen är det dags att kolla efter ohyra! I och med att skadedjuren är pyttesmå kan de vara svåra att se med bara ögat. Därför är det bättre att leta efter spår. Följande är saker du INTE vill hitta på bladen:
• Silvriga fläckar, ihopdragna delar på bladen (spinn, trips)
• Tunt spindelväv (spinn)
• Tjock, klibbig spindelväv, ofta i förgreningarna (ullöss)
• Små, bruna kullar eller knölar (sköldlöss)
• Svart, jordaktig smuts under bladen (trips)
• Klibbiga ytor (löss)
• Arroganta små kryp som spatserar omkring
Begonior med mjöldagg
🌿 Stammen
Även stammen kan falla offer för otrevligheter. Sökmönstret efter ohyra är här detsamma som för blad och blommor. I övrigt är det viktigt att stammen inte är mjuk eller har tydliga skador.
🌿 Rötterna
I växtens nedre del är risken för ohyreangrepp inte lika stor, men det är ändå viktigt att kolla rötterna. Rötterna ska vara fasta i konsistensen och hela och torra till utseendet. Har växten rötter som är mjuka och slime-aktiga har den fått för mycket vatten och kommer med största sannolikhet inte att överleva. Vissa krukväxter, till exempel garderobsblomma, lagrar vatten eller olika näringsämnen i kulor eller knölar i rotsystemet så hittar man något sådant är det inget att oroa sig för. Vad som däremot är mindre bra är om jordens ytterskikt är helt täckt av rötter – fenomenet heter rotsnurr och tyder på att växten har bott i en för liten kruka. Åtgärda genom att försiktigt lossa på rötterna och plantera om i en större kruka. Den enda ohyran att hålla utkik efter är rotlöss som skapar vita tussar runt rötterna samt hoppstjärtar som går att se med bara ögat på jordens yta.
Tredje och sista brandväggen
Andra kontrollen passerades och växten togs med hem. Kul! Men faran är inte över än. Vissa skador och kryp kan nämligen ta tid att framträda. Många riktigt inbitna växtfantaster med stora samlingar grönt pratar därför ibland om att sätta nykomna krukväxter i karantän. Tanken med processen är att allt nykommet ska vara frånskilt från resten av krukväxterna för att inte riskera spridning av diverse otrevligheter.
Hur löser man då detta i teorin? Har man ett rum utan andra krukväxter kan man ställa växten där och kontrollera den noga någon gång i veckan. Bor man i något som mer liknar ett växthus än en vanlig bostad och växten är mindre i storlek kan man placera den under en glaskupol eller i en litet växthus. Fungerar inte det heller? Ställ den då så avlägset det går från andra krukväxter, kanske på diskbänken eller köksbordet.
Kontrollera sedan växten minst ett par gånger i veckan (gärna varje dag om det går). Efter 3-4 veckor brukar de mesta ha framträtt så ser allt fortfarande fint ut då är kusten klar och växten kan flytta in på riktigt. Välkommen hem!
Soptunnan nästa
Gör man ett otrevligt fynd vid inspektionen eller karantänen får man överväga om det är värt att behandla eller inte. Vid mildare åkommor, som rotröta eller brännskador, medför det ingen risk att hjälpa växten på traven och se om den tar sig. Är det ohyra man har hittat är det klokt att tänka två gånger – är det värt att riskera spridning till andra växter? Är det en monstera oblique man har fått tag i så kör hårt! Rädda det som räddas kan. Handlar det om en palettblad från ica maxi – nja … Ohyra sprider sig snabbt som tusan och kan vara svår, om inte omöjlig, att få stopp på när de väl fått fäste. Bestämmer man sig för att behålla växten så finns det en massa bra bekämpningsmedel i de flesta större plantbutiker, plus en massa recept på hushållsknep online.
Tänk på att du i de flesta blomsterbutiker har bytesrätt om växten är dålig eller bär på ohyra. Prata med butikspersonalen så brukar det lösa sig. Har du köpt en växt eller stickling online – ta kontakt med säljaren. Vid offentliga sticklingsbyten får man helt enkelt bita i den sura äpplet och skriva av det som en förlust i den gröna kassaboken. Trist, men det händer! Eller som fransoserna ibland konstaterar – ”c’est la vie”.
Det här inlägget är del ett i Plantbyråns serie om skadedjur och ohyra. För att läsa mer, klicka på länken:
