Det är knappt att man kan komma på något märkligare själv, men djupt nere i Sydamerikas skogar växer något så märkligt som en djungelkaktus, eller rhipsalis / pendelkaktus som de ibland kallas ute i handeln. Ett något konstigt namn på ett släkte som i stort sätt inte har något gemensamt med deras ökenbundna kusiner, men så är det! Utseendemässigt ser de ut som en upphängd jätteportion med växtbaserad pasta, och växer gör de högt uppe blad skogens trädkronor. Där sitter de och dinglar med armarna ner mot marken och ser faktiskt lite ut som ett avtagbart tomteskägg på självaste julafton. Knäppt, men sant!
Har man turen att stöta på dem här uppe i norr är de riktigt trevliga små individer som trivs hemma hos de flesta. De är lättskötta och protesterar inte särskilt mycket om man skulle råka ställa dem lite fel eller vattna dem något för mycket. Dessutom är de relativt lätta att få tag på ute i handeln och behöver inte övervintras på något krångligt sätt. Och de bästa av allt? Hittar man en man gillar så finns det ett flertal andra arter med vitt skilda utseenden att komplettera samlingen med. Om inte det är fint så säg!
Så sköter du om din rhipsalis
🌱 Hemkomst
När man kommer hem med en sprillans ny rhipsalis är det bra att plantera om den. På så sätt kan man vara säker på att substratet den står i är nytt och fräscht, samt att rötterna är i gott skick. Vanlig påsjord går bra, allra helst uppblandad med en större andel perlite eller pimpsten. En bra mix är:
- 30% jord
- 30% pimpsten/perlite
- 30% orkidébark/mossa/kokosfiber
eller
- 40-50% perlite/perlite
- resten jord
Vattna sedan växten ordentligt och låt den stå orörd några dagar. Skulle den se hängig ut är det helt normalt – det tar på krafterna att flytta!
🏡 Omplantering
Då rhipsalis växer snabbt är det bra att plantera om den en gång om året – gärna på våren när solen återvänder och kickar igång tillväxten. Byt då ut allt den gamla jorden (och det gamla dränerande substratet om sådant har funnits med) så att växten får en bra start på den nya säsongen. Känner man att det börjar bli lite trångt i krukan kan man alltid byta upp sig en storlek – drygt 15-20% större brukar vara lagom, men man väljer såklart helt själv efter tycke och smak. Har man aldrig planterat om en växt tidigare och undrar hur man gör finns det en utförlig guide att läsa här.
☀️ Placering
Rhipsalis gillar sol och värme, men inte fullt lika mycket som deras ökenfödda kusiner. Ett fönster som vetter mot öst eller väst passar därför alldeles utmärkt. Man kan även placera en rhipsalis på en hylla någon meter in i rummet om man föredrar det. Alla rhipsalis vill såklart inte ha exakt lika mycket kontakt med våra älskade stjärna – en bra riktlinje är att stora, breda arter vill ha mer sol än deras mer spaghettiliknande syskon. Om möjligheter finns står de gärna under en svagare växtlampa under hösten och vintern, men det är inget måste.
💧 Vattna
”Torka upp men aldrig torka ut” är ledordet när det kommer till att vattna. Jorden ska alltså lite lagom fuktig när man drar fram vattenkannan – lite mer åt det torra än det fuktiga hållet. Knepigt, javisst! Som tur är finns det många knep att ta till om man känner sig osäker. Det första är, som tidigare nämnt, att blanda ner en större mängd dränerande material i jorden som hjälper den att förbli fuktig under en längre tidsperiod. Man kan även stoppa ner ett finger i krukan och känna efter om det är torrt eller ej. Ett annat alternativ är att investera i en fuktmätare om man föredrar att lita på tekniken än den egna magkänslan. Mer om det här.
🍴 Näring
Likt många andra epifyter kräver inte rhipsalis särskilt mycket näring. Inte så konstigt när man tänker på det, i och med att de växer uppe i träden där maskbajs och annat gött inte… växter på träd. En svagare dos under tillväxtperioden april – oktober fungerar därmed alldeles utmärkt. Gillar man inte avvika för instruktionerna på förpackningen kan man istället köpa speciell kaktusnäring i de flesta välsorterade växtbutiker. November-mars kan man gott skippa kosttillskottet helt.
Ta sticklingar på en rhipsalis
Du tar sticklingar på din rhipsalis genom…
Nerklippning: Här blir det spännande grejer! Det enda sättet att ta sticklingar på en rhipsalis är genom något som bäst benämns som nerklippning. Kanske något intuitivt när man tittar på växten, men vi går igenom det ändå. Börja med att ta fram den vassaste kniven i kökslåda (eller saxen om man föredrar det). Identifiera den arm som ska klippas ner och klipp sedan ner den i dess beståndsdelar – i varje ”veck” (se bilden nedan) kan man göra ett klipp. Vill man starta sticklingsimperium så kan man klippa ner varje sektion för sig, annars är det bättre att klippa ner delar på ett par centimeter minst. Låt såret torka upp under en dag eller två och rota genom att stoppa ner dem i väl dränerande jord med den nedklippta delen neråt. Sen gäller det bara att vänta! Efter någon vecka brukar de första rötterna dyka upp.
Vanliga frågor
Är rhipsalis giftig för människor, katter eller hundar?
Svårt att säga i och med att vi snackar om ett släkte och inte en enskild art. Enligt den amerikanska djurrättsorganisationen ASPCA är minst sort giftig för våra fyrbenta vänner så håll gärna djuret under uppsikt om det skulle ha tagit sig en smakbit. Giftinformationscentralen ger ett något otydligt svar men mistelkaktus är i alla fall ofarlig för oss tvåbenta.
Hur får jag en fylligare och buskigare planta?
Lättast är nog att ta sticklingar och plantera dem tätt intill moderplantan. Har man en rhipsalis som förgrenar sig kan man även klippa ner den för att främja förgreningen i kluster.
Behöver man övervintra rhipsalis?
Nix pix! I och med att de härstammar från tropiska områden behöver de, till skillnad från ökenkaktusarna, ingen köldknäpp för att må bra under kommande säsong.
Varför tappar min rhipsalis delar när jag rör vid den?
Två olika alternativ: antingen mår växten dåligt eller så vill den bara föröka sig. Ute i naturen där ingen uppvaktar rhipsalisen med finesaxen tar den saken i egna händer genom att släppa stamdelar när det rör sig i buskaget. Om växten å andra sidan visar tecken på ohälsa (bruna/gula eller jättemjuka stammar) är det förmodligen ett bevattningsrelaterat problem.
Har du några egna tips för att få rhipsalis att trivas och må bra? Lämna gärna en kommentar och berätta!
