Då har vi kommit fram till ett helt nytt kapitel i vår saga om problemskapare! Nu lämnar vi alla krypande kräk bakom oss för att istället fokusera på prickar, fläckar och mystiska små plättar – mjöldagg, för att vara med exakt. Mjöldagg är något så konstigt som en svamp utan varken fot eller hatt som angriper växter inomhus som utomhus. Som tur är för oss krukväxtälskare så drabbas plantor inomhus inte i samma utsträckning som perenna buskar eller träd, och för det mesta är angreppen begränsade till fåtal sorters växter. Begonior (som på bilden nedan), saintpaulior och minirosor är exempel på riskgrupper som man gärna ska vaka med ett extra uppmärksamt öga.
Trots att mjöldaggen kan kännas som en estetisk petitess i jämförelse med ett fullskaligt angrepp av trips eller ullöss så tillhör svampen en av de skadegörare som är svårast att bli av med. Konidierna (svampens förökningsorgan) sprider sig genom luften, och en växt kan vara angripen på ställen där skadorna är svåra att se. För att inte göra saken bättre finns det inte heller något bra bekämpningsmedel mot eländet. Istället får den drabbade kämpa sig fram med de trix som finns till hands och hoppas på det bästa. Men kämpa ska man absolut! Många är vi som har kommit ut vinnare i matchen mot eländet, och fler ska vi förhoppningsvis bli!
Identifiera mjöldagg på krukväxter
Det kan vara lite lurigt att identifiera mjöldagg på en krukväxt – speciellt om angreppet inte är särskilt långt gånget. I ett tidigt stadium ser mjöldaggen nämligen ut som en handfull ganska så opaka fläckar som lätt kan förväxlas med lite märklig smuts eller dålig växthälsa. Det är därför viktigt att noggrant gå igenom nyinköpta växter i jakt på konstigheter – speciellt de sorter som är benägna att drabbas av svampsjukdomar. Ju äldre angreppet blir desto tydligare blir fläckarna. Efter ett tag lyser de klart och tydligt som spilld färg eller utsmetad fågelbajs. Hela växten kan bli drabbad, men angreppet är ofta som tydligast på ovansidan av bladen.
Kännetecken på mjölldagg är alltså:
- Knappt synliga vita fläckar på stam, blad, stjälk eller knopp.
- Ganska så synliga vita fläckar på stam, blad, stjälk eller knopp.
- Superdupermegasynliga vita fläckar på stam, blad, stjälk eller knopp.
Till skillnad från skadedjur så är mjöldaggen artspecifik, vilket betyder att en främst angriper växter av samma art. En fläckig begonia kommer alltså med största sannolikhet inte att smitta andra växter i närheten som inte är begonior.
Sätta växten i karantän
För att undvika att få in mjöldagg i krukväxtsamlingen, och all annan form av ohyra för den delen, är det viktigt att isolera nyinköpta växter när de första kommer hem. Svampen sprider sig som sagt via luften och kan lätt smitta mottagliga plantor som står i närheten. Tanken är att man sätter växten i en slags karantän i ett par veckor för att säkerställa att varken svamp eller ohyra dyker upp under tiden. Bäst är det om växten kan stå i ett helt eget rum utan annat grönt som grannar, men man tager vad man haver. Kanske växten kan stå ensam i hallen, eller högst upp på en hylla utan andra plantor i sikte? Växter i mindre format kan man isolera under glaskupor eller plastpåsar så länge man kommer ihåg att lufta dem någon gång om dagen.
Kontrollera växten och platsen där växten står ett par gånger i veckan i jakt på fläckar, sår eller skadegörare. Var extra noggrann under bladen och i vecken mellan stjälkarna och stammen. Skulle man hitta något är de flesta butiker välvilligt inställda till att byta ut växten mot ett (förhoppningsvis) friskare exemplar.
Så behandlar du mjöldagg
Håll en jämn temperatur där växten står
En förebyggande åtgärd! Har man många växter som ingår i riskgruppen för mjöldagg kan man arbeta preventivt genom att hålla ett fuktigt klimat inomhus och undvika att växterna står i drag. Mjöldaggen lever nämligen sitt bästa liv när luften är torr och temperaturen svajar under dagen – ungefär exakt så som det blir i fönsterkarmen över elementet. Hög luftfuktighet kan vara svårt att åstadkomma om man inte vill investera i en luftfuktare, men jämn temperatur kan vi nog alla fixa. Ställ bara bort växten från fönsterkarmen om rummet ska vädras så blir det bra!
Plocka bort bladen för hand
Om man står handfallen inför ett konstaterat fall av mjöldagg är en bra första åtgärd att plocka bort de angripna växtdelarna. Det kan vara blad, men även delar av stammar om svampen har spridit sig dit. Gå igenom växten varje dag och gå loss med saxen så fort någon ny fläck dyker upp. Tänk på att inte slänga avfallet i komposten om man har en sådan – då riskerar man att svampen sprider sig bland all annan vegetation. Bruna påsen för hushållsavfall fungerar däremot utmärkt.
Bikarbonatsvatten
Om mjöldaggen kvarstår trots gediget bladplockande och temperaturreglerande kan man testa en behandling med hemmets ultimata mirakelprodukt: bikarbonaten. Alltså – finns det något som bikarbonat inte kan fixa? Tror faktiskt inte det. Blanda två teskedar bikarbonat och två teskedar såpa med en liter vatten, skaka skaka skaka och spraya sedan blandningen över hela växten. Se till att även alla veck, knoppar och undersidor blir blöta. Behandlingen behöver inte torkas av och kan upprepas en eller två gånger i veckan tills inga nya fläckar har uppstått på ett tag. Det är bra att inte ställa nyligen behandlade växter i direkt solljus för att inte riskera brännskador på bladen. Om man bara har bakpulver hemma så kan man använda det istället.
Kumulus – svampmedel på burk
Kumulus då? Det där medlet som ibland kommer på tal i diverse nätshoppar och facebooksidor när man surfar runt? Funkar toppen, så länge angreppet inte har gått allt för långt. Blanda upp granulatet med vatten och spraya sedan två-tre gången med en dryg veckas mellanrum. Eller ännu hellre – gå igenom instruktionerna på förpackningen! Går att köpa i de flesta trädgårdsbutiker online eller ute på stan.
Sådär! Nu kan du allt du behöver veta för att ta dig an ett angrepp av mjöldagg. Har du något annat knep får du gärna dela med dig i kommentarerna!
