När man pratar om dränerande material är nog lecakulor det första som många tänker på. Du vet, den snudd på mytomspunna lerkulan som pryder allt mellan botten och toppen av våra krukor. Den sägs kunna dränera jorden. Hålla fukt. Bibehålla syre och se till att man med sorgmyggan får bukt. Men stämmer det verkligen? Är lecakulan verkligen så magiskt som den vill få oss att tro? Tja, både ja och nej. Häng med så får du se!
Lecakulor – vad är det?
Det kan man allt undra! Till det yttre sett så är en lecakula en rund, rödaktig liten torrboll som säljs i två olika storlekar: 8-14mm och 2-6mm. Likt perlite och pimpsten ingår den i familjen ”dränerande substrat”, vilket betyder att den är jättebra på att fösa ut överflödigt vatten ur jorden – toppen för alla som har tendens att vattna lite för mycket. Vad den å andra sidan inte är särskilt bra på är att lagra fukt i porerna – en jätteviktig egenskap för alla växter som aldrig riktigt vill torka ut. Faktum är att den stora lecakulan är klassens sämsta på att suga upp och bibehålla vatten. Dessutom är den stor och otymplig för många inomhusväxter och passar därför bättre för användning utomhus. Den lilla lecakulan har däremot nästan dubbelt så stor lagringskapacitet och en mer anpassad storlek och är därför mer anpassad för inomhusväxter.
Två saker som stora lecakulor däremot är jättebra på är att agera substrat i hydrokultur (alltså en odling som sker helt utan jord, mer om det här), samt att hålla ett isolerande lager om de strösslas ut ovanför jorden efter omplantering. Då undviker man att vattnet avdunstas vilket är toppen hos växter som alltid vill ha det blött om rötterna. Speciellt under sommaren när det är varmt i våra hem och plantorna snabbt blir törstiga!
Var kan jag köpa dem?
Beror på vilken storlek! Den stora kulan som vanligtvis har en diameter på drygt en centimeter går att köpa lite överallt. Blomsteraffärer och handelsträdgårdar har dem garanterat på lager, och i matvaruaffärer brukar det alltid finnas en påse eller två bland växthyllorna. Även i byggvaruhus går de ofta att hitta om man letar runt. Den lilla kulan är å andra sidan rackarns svår att få tag på. Här i Malmö har jag bara hittat en enda fysisk butik som har den i sortimentet. Bättre lecalycka har man istället på nätet – som vanligt är Granngården ett säkert kort. Kostar drygt två tredjedelars Ben&Jerry för en 4-liters påse. Där kan man även köpa jord som redan är uppblandad med små lecakulor om man inte vill ha allt för många påsar liggandes hemma.
Vilka växter vill ha lecakulor i jorden?
Alla, eller inga! Rent krasst så är det väl ingen planta som aktivt väljer att lägga hatten på hyllan bara precis för att den inte får ha sällskap bland rötterna. Däremot mår de flesta bra av att ha lite dränerande substrat i jorden för att behålla syrefickorna under årets gång. Extra bra är det med stora växter som inte planteras om varje år. Det kan till exempel vara:
- Fikusar
- Pelargoner
- Monstera
- Palettblad
- Ormbunkar
- Begonior
- De mesta annat kan man ha där hemma
Växter som inte vill ha lecakulor är frösådder som trivs bättre med sand som dränerande substrat. Jättesmå sticklingar räknas även i i denna kategori.
Hur mycket ska jag använda?
Beror på! Stora kulor hos en planta som inte enbart ska odlas i just leca kan man skippa helt till fördel av perlite eller pimpsten. Då får man nämligen inte bara ta del av den dränerande aspekten, utan även den fukthållande egenskapen vilket är toppen för att undvika både över- och underbevattning. De små kulorna kan man däremot använda i begränsad kvantitet. Mellan tummen och pekfingret kan man säga att en bra ratio är…
- 10% för en vanlig jordmix
- 15% för tropiska växter som Monsteror, Philodendrons, Calatheor osv…
- 15% för fuktälskande växter som ormbunkar osv…
- Kaktusar och suckulenter kan i stort sätt bara stå i dränerande substrat, då uppblandat med sand eller grus. Mer om det här.
Men! Med det sagt så är det viktigt att komma igår att lecakulor, oavsett storlek, fungerar bäst i kombination med ett mer fukthållande substrat som perlite eller pimpsten. Annars riskerar man att jorden torkar ut snabbare än man hinner vattna vilket kan skada växten på sikt. Vill man test så blir en bra kombo:
- 10 leca – 15 perlite/pimpsten – 75 jord för en vanlig jordmix
- 15 leca – 30 perlite/pimpsten – 55 jord för tropiska växter
- 15 leca – 40 perlite/pimpsten – 45 jord för ormbunkar och andra vattentörstande växter
Lecakulor och the perched water table
På senaste tiden är det många som höjer ett varningens finger mot alla som slentrianmässigt slänger ner en näve lecakulor i botten av krukan när de planterar om växterna, ofta med en hänvisning till videos på nätet om något som på engelska kallas perched water table. Då det inte verkar finnas något svenskt hushållsord för uttrycket tänker jag att vi istället använder oss av google translates eminenta översättning: sittande vattenbord. Så vad är det då för bord det vrålas om, och vad tusan sitter det i krukan för?
Jo, så här är det: när vi vattnar växterna så pågår ett massivt krig mellan två osynliga krafter. Den ena, Newtons dragningskraft som kämpar för att vattnet ska rinna ner ur jorden och ner till marken. Den andra, jordens kapillärkraften drar vätskan uppåt – samma grej som gör det möjligt att vattna en växt underifrån, eller för en bit hushållspapper att bli genomblött trots att det bara nuddar vattenytan. Och mitt i krigets epicentrum uppstår det fenomen som vi numera kallar för det stillasittande vattenbordet: ett mindre område där jorden inte dräneras på fukt utan förblir vattenmättat och syrelöst hur mycket dränerande lecakulor som än ligger under. En obetydlig petitess vid första anblick, men en potentiell katastrof för växten med känsliga rötter. För ju mer lecakulor som ligger i botten, desto högre upp i krukan kommer denna dödliga miljö vilket betyder att växten har större chans att börja ruttna.
Vad man väljer att göra med informationen är helt upp till en själv. Med tanke på hur många växter som har överlevt en hel livstid på vattenbordet kan man gott skippa att vakna kallsvettig från mardrömmar om ondskefulla kulor som dränker ens hemmadjungel. Däremot kan informationen vara bra att ha i åtanke nästa gång en omplantering står på schemat – speciellt om växten är känslig och krukan av det mindre slaget!
