Växtnäring: den fjärde grundpelaren

När jag var 15 år hade jag en kompis som bodde i en djungel. Jo, jag lovar! Hennes rum bestod av mer krukyta än golvyta. Det var min första riktiga kontakt med krukväxter och jag blev skitskraj. Hur i all sin dar vet man hur, när och var de behöver kärlek och omsorg? Bevattning? Placering? Hon skrattade åt vad i hennes värld var ett icke-problem och berättade istället med ett mörker i blicken om den riktiga faran – nämligen växtnäring. Skammen i att ta livet av en dyrgrip på grund av felaktig dosering. Sorgen av att ha glömt informera föräldern om den lilla flaskan på hyllan när man åkt på semester och komma hem till en växt där näringsbristen är ett faktum. Eller det värsta av allt – att köpa på sig en växt från IKEA så beroende av näringskicken att den slokar innan man ens har hunnit kliva av bussen.

Vatten, ljus, koldioxid och…

Det är sen gammalt att växter behöver vatten, ljus och koldioxid för att överleva, men hur bra koll har du på den sista grundpelaren i den gyllene kvadraten – nämligen näringen? Precis som vi behöver mat för att kunna leva och må bra behöver växter näring för att kunna skapa nya blad och gå i blom. Ute i naturen sker detta delvis på naturlig väg genom förmultning och allt det där – du vet, kretsloppet! Men hos våra stackars krukväxter blir jorden snabbt urlakad och tom på växtmat. En växt som inte blir tillförd näring kommer, precis som en människa som inte får äta, förr eller senare återvända till jorden och ironiskt nog i sin tur bli till näring åt andra växter (om den lever ute i naturen, det vill säga). Tänka sig att vissa hävdar att växter inte behöver någon tillsatt näring över huvud taget… Även för mycket näring, antingen i för hög koncentration eller för ofta, kan vara skadligt för växten. Vi känner väl alla till exemplet med hunden som kissar på gräsmattan och lämnar en död fläck efter sig… 🙂 

NPK, organiskt och konstgjort

Jag har fortfarande inte stenkoll på den vetenskapliga delen av växtnäring, utan lämnar det till de som är utbildade växtnördar. Men! Det jag vet med säkerhet är att växter behöver en himlans massa macro- och microämnen för att överleva. Drygt tjugo stycken för att vara mer exakt. Tre av dem som ofta är framträdande är kväve (N), fosfor (P) och kalium (K) – tänk kolhydrater, fetter och protein för oss människor. När man pratar om växtnäring nämner man ibland NPK ration, alltså hur mycket kväve, fosfor och kalium det finns i förhållande till varandra. Har du näring där hemma, kolla på förpackningen! Det brukar stå skrivet på framsidan. Riktiga växtarbetare kör ofta på specialblandade näringar beroende på säsong och ändamål. För oss amatörer räcker det långt med en mer all-around variant. 

På förpackningarna kan man ibland även läsa att näringen antingen är konstgjord eller organisk. Skillnaden är precis som det låter. Antingen så är den framtagen på ett konstgjort sätt i fabriker, eller så är den framtagen med hjälp av organiska material. Kogödsel eller rester från livsmedelsproduktion till exempel! När det kommer till krukväxter spelar det ingen roll vad man väljer. Det kan ändå vara bra att veta så att man kan göra ett medvetet val.

Plantbyrån Växtnäring
Plantagens egna växtnäring med NPK ratio 4-1-5. Ganska standard!

Hur ofta ska man ge växtnäring?

Har man planterat om en krukväxt och fyllt på med ny jord klarar den sig i någon månad på egen hand. Därefter vill de flesta växter få näring runt 2-4 gånger i månaden under tillväxtperioden (alltså mars till oktober). Undantag är kaktusar och suckulenter som klarar sig på det som finns i jorden mycket längre än så. I och med att våra krukväxter står framme året runt och aldrig helt hamnar i dvala kan man gott ge dem en skvätt växtnäring varannan månad under vintern också, men det är inget måste.

Vissa odlingsentusiaster hävdar att det allra bästa är att ge lite växtnäring vid varje bevattningstillfälle och jämför ovanstående metod med en människa som bara skulle få äta jättemycket varannan veckan. Det ligger säkert något i det de säger, men risken är att växterna blir övergödda och dör om man inte doserar rätt. Själv tänker jag att man ska köra på det som känns enklast och att en (mer eller mindre) daglig dos näring kanske ligger närmare till hands för den lite mer erfarne.

Vilken växtnäring ska jag välja?

När det kommer till val av näring finns det många olika alternativ, både färdiggjorda och hemmabryggda:

🌱 Butiksköpt växtnäring

Den butiksköpta näringen är generellt sett den första (och ibland enda) näringen som vi växtfantaster kommer i kontakt med. Går att köpa i två former som används på olika sätt: den flytande näringen späs ut i vatten och ges ut ett par gånger i månaden, samt den fasta formen (pinne eller kulor) som sipprar ut näring varje gång växten vattnas. Näring i fast form kan med fördel användas till tåligare växter som vill ha näring ofta eller om man ska vara borta en längre stund. Den flytande formen passar bra för växter som inte vill ha näring lite mer sällan. Fördelen med den butiksköpta växtnäringen är att det är lätt att få tag i, inte kräver så mycket engagemang och håller länge. Dessutom är koncentrationen i näringen alltid den samma, så man riskerar inte att ge för mycket eller för lite. Bra för novisen, eller dig som inte vill lägga ner så värst mycket tid på ditt intresse.

Man kan även stöta på artspecifik näring, alltså näring speciellt framtagen för tomater, orkidéer eller medelhavsväxter till exempel. Innehållet kommer i princip vara detsamma som en generell eller billigare variant – skillnaden ligger i ämnenas proportioner. Köpvärt? Nja, precis som specialjorden vi tog upp i ett tidigare inlägg så är det självklart bra att köpa specifika produkter till specifika växter om man har plats och råd, men tomaten kommer troligtvis inte bli vackrare eller godare för det. Otacksamma rackare!

🌱 Nässelvatten

Har man tillgång till en balkong eller trädgård och inte vill köpa näring i butik är nässelvatten ett bra alternativ. Processen är enkel: plocka en himla massa nässlor, lägg i valfri hink/spann/tunna och täck med vatten. Låt stå i drygt två veckor. Klart! Används i ratio 1-10 (alltså 1dl nässelvatten till 10dl vanligt vatten).

Kruxet med nässelvatten är att det luktar pyton. Vi snackar riktigt jäkla illa – därav kravet på balkong eller ännu hellre en trädgård. Det kan även lukta lite om krukorna när man har gödslat så det är bra om även de kan ställas ut.

🌱 Guldvatten

Jag vill slå ett slag för guldvatten. Om du inte tillhör gruppen som just nu antingen fnissar till eller rynkar på näsan, utan istället lägger huvudet på sned lite oförstående så formulerar jag ordet på ett annat sätt: jag vill slå ett slag för kissvatten! Utöver att vara både gratis och naturligt är det rent guld att vattna växterna med och innehåller allt de behöver. I våra moderna tider där ord som “reko-ring” och “flygskam” tar sig in i ordböckerna känns det främmande att köra på något annat än just guldvatten, även om det kan upplevas som lite läskigt till en början. Myterna kring guldvatten är många så låt oss slå hål på dem innan vi dyker ner i detaljerna. Guldvatten är helt doftfritt, ofarligt och kan användas för både dekorativa och ätbara växter.

Hur gör man om man vill börja med guldvatten? Börja med att samla upp vätskan när du kissar genom att använda ett glas, skål eller liknande. Vill man så kan man köpa så kallade guldkannor, alltså en kombinerad potta och vattenkanna. Här är det viktigt att man inte låter kisset stå och dra eller bli varmt. Då riskerar man att det börjar dofta vilket inte är så kul. Spä ut kisset med vatten i en ratio av 1-20, alltså två liter vatten till varje deciliter kiss. Vattna därefter växterna som vanligt men var gärna lite extra försiktig med att inte spilla ner på golvet eller fönsterkarmen. Svårare än så är det inte! Tycker man att det är läskigt kan man alltid börja med att bara vattna en växt med guldvatten och se hur det känns. Vill man läsa mer om guldvatten har riksförbundet svensk trädgård skrivit mycket bra om ämnet här.

🌱 Övrigt

Utöver dessa tre alternativ finns det en uppsjö av andra, mer eller mindre mindre beprövade alternativ för att tillföra näring till krukväxterna. Vissa använder gammalt akvarievatten, kaffesump, krossade äggskal, lakvatten från bokashi/kompost, nedklippt gräs och sedan självklart det gamla goda djurbajset. Google är din vän om du vill testa något nytt!

Upp