Det kommer en dag i alla växtägares liv när man måste börja med något trist. Riktigt trist, faktiskt. Officiellt så finns det inget bra ord för det, så här på Plantbyrån brukar vi kalla det äldreomsorg för växttanter och plantgubbar. Självklart så är det inte själva omsorgen som är trist utan snarare de uppgifter som kommer med ansvaret: ena dagen måste man halshugga ett kärt gammalt elefantöra som riskerar att tippa över, och den andra klippa ner gullrankan som helt plötsligt blivit mer lina än klätterväxt. Men! Ibland, med betoning på ibland, så händer det faktiskt att en riktigt rolig och givande syssla slinker in på det annars relativt dystra arbetsschemat. Som att göra en helt egen mosspåle för att stötta upp gamla plantsionärer till exempel!
Det finns två klassiska metoder att använda sig av när man gör en egen mosspåle – en första där man lindar mossan ovanpå en bärande struktur, och en andra där mossan istället stoppas in i en cylinderliknande bur gjord av hönsgaller eller stängselnät. I det här inlägget kommer vi att gå igenom det förstnämnda av lite olika skäl: det är billigare, kräver mindre mossa och är enklare att montera ihop. Och snyggare med! Om man får säga det själv, alltså.
✂️ Material
För att göra en mosspåle behöver du…
- Bamburör, blompinne eller tandpetare beroende på önskad storlek på stödet
- Sphagnummossa (kallas ibland orkidémossa)
- Jutesnöre eller fiskelina beroende på tycke och smak
- Sax eller kniv
- Skål
- Vatten
- Gott humör
Projektet tar en dryg halvtimme att genomföra och kräver varken förkunskaper eller pysselfingrar. Det kan dock vara bra att tanka ner en podd i telefonen samt lite extra tålamod i kroppen för att orka ta sig igenom monteringsmomentet som kan vara lite kämpigt till en början. Allt klart? Kul, då kör vi!
Uppdatering: det är många som skriver in och undrar vad tusan det är för superdupergrön mossa som används på bilderna? Jo – den kommer från ett märke som heter Zoomed, är helt naturlig och går att köpa här via Amazon. Kostar liiite mer än vanlig mossa med är definitivt värd pengarna då den, utöver att vara mycket grönare i färgen, sitter ihop i stora sjok vilket gör monteringsmomentet så mycket enklare. Tips tips!
Så gör du en egen mosspåle i tre enkla steg
Först – förbereda mossan
Låt oss börja med något barnsligt roligt, nämligen att förbereda mossan. Kanske inte så mycket att förbereda kan man tänka, men det är det faktiskt! Handlar man mossa i Sverige är chansen nämligen överhängande att det inte är en livs levande växt man stoppar ner i påsen, utan snarare ett fnastorrt och sorgligt litet bylte som måste återfuktas innan det kan användas. Så – ta fram en djup skål och fyll den med lite ljummet vatten. Bryt sedan av en mindre bit av mossan, tryck ner den under ytan och låt den jäsa till sig en stund. Hur stor bit man ska använda är svårt att säga, men för den mosspåle som görs här i inlägget har jag använt ungefär 1/5 av mitt paket.
Sen – anpassa stommen
Med mossan på jäsning och en teoretisk tredjedel av projektet avklarat har det blivit hög tid att rikta strålkastaren mot stödets inre hälft. Innan vi kan påbörja monteringsmomentet måste vi ju nämligen veta hur stor del av pålen som ska vara omringad av mossan, och hur stort del ska vara naken under jorden. Här kan man göra på två olika sätt. Vill man använda hela pinnens längd så tar man sig till platsen där växten står, ställer pinnen bredvid krukan och gör en markering i höjd med jordens yta minus ett par centimeter. Strecket är inget som kommer att synas när allt är mossat och klart så man behöver inte oroa sig för det.
Om man å andra sidan inte vill använda hela pinnens längd gör man istället två stycken streck – ett första i samma höjd med jordytan minus ett par centimeter, och ett andra uppe vid toppen i höjd med stödets önskade längd. Det är vid det här andra strecket som man sedan kapar pinnen itu. Vilket tillhygge man vill använda bestämmer kan själv, men bäst brukar bli en tandad kniv, sekatör eller såg om man har en sådan hemma. Gör enklast här i steg två, men kan även göras i slutet av steg tre om man vill ha en naken topp. Valfritt!
Sist – fästa, snurra, sopa
Nu blir det koordinationsövning på hög nivå! Ta upp mossan ur vattnet och krama hårt så att den inte dryper av vatten. Lägg sedan fram mosspålens alla delar så att de finns nära till hands och dra fram ena änden av snöret om paketet är nytt. Vilken typ av snöre man vill använda väljer man helt själv – jag brukar norpa en bit fiskelina för en sömlös look, men bomullstråd eller jutesnöre funkar minst lika bra om man har en rulle som ligger och skräpar.
Så – nu till det fruktade monteringsmomentet. Ta fram snöret och fäst det med en riktigt hård skepparknut kring den delen som ska bli toppen av mosspålen. Skopa sedan upp en stor näve mossa, pressa den mot pinnen/spettet/petaren och… Nu kommer det… Vira snöret runt runt runt så att mossan trycks fast mot stommen. Upprepa sedan skopandet, pressandet och virrandet tills det att hela pålens överjordiska del är täckt. Svårare än så är det inte! Tycker man att det är mer mosshål än mosspål kan man alltid vända vid strecket och lägga på ett andra lager. Avsluta jobbet genom att dra snöret tillbaka till toppen och slå ytterligare en skepparknut i den första knutens utstickande trådar. Klart! Eller ja, klart och klart. Torka, sopa och dammsuga. Sen är det klart!
Vilka växter vill ha stöd av en mosspåle?
Ja, vilka växter vill egentligen ha stöd av en mosspåle? Ganska många faktiskt! Speciellt i tider som våra när de tropiska klätterväxterna tronar över tidningarnas alla popularitetslistor land och rike runt. Ett par exempel är:
- Alla olika typer av monstera
- Gullrankor, silverrankor, pilspetsrankor…
- De flesta philodendrons
- Rhaphidophora tetrasperma (ibland kallad Monstera minima)
- Vissa hoyor
- Och många fler!
Generellt sätt kan man alltså säga att de som förr eller senare behöver stöd är växter med tjockare stammar som växer i rankor. Är man osäker om ens växt faller in i den kategorin kan man alltid googla på det latinska namnet följt av ordet ”wild”. Växer plantan upp mot träd så kommer den för eller senare behöva hjälp av en käpp eller två för att inte bli allt för krökt om ryggen. Med det sagt så är det absolut inget måste att ha en mosspåle om man gillar den hängande looken – växterna brukar klara sig fint ändå. Man bestämmer själv (i samförstånd med växten) helt enkelt!
